"En vansinnesfärd med bil ingenting att yvas över"

Resa tillbaka till New Delhi. Vi lyckas få tag i Stefan Jonsson, som är teknisk attaché på svenska ambassaden i stan, precis när vi har landat.
Det visar sig att han är på väg på semester med familjen, så det blir en snabbutryckning för att hinna med en intervju. Fast vid det här laget är en vansinnesfärd med bil ingenting att yvas över. Köra på fel sida i rusningstrafik… gäsp.
Efter en vecka i det riktiga Indien känns centrala Delhi halveuropeiskt och lite tamt på något sätt.
Vi laddar om för att åka vidare till Nepal, där vi ska filma i Himalaya i tre veckor.
Fast det är en annan historia.

Tillbaka i Delhi från det riktiga Indien.

Sveriges Tekniske attache´i New Delhi tror att Indien räknar med att tjäna pengar på bemannade rymdförder i framtiden

/Benny Eriksson

Indien klarar saker som ESA inte fixar

Filmdag i Chennai
Det här är en av världens mest tätbefolkade städer med någonstans mellan sju och åtta miljoner invånare. Här känner man tydligt av det ekonomiska uppsvinget I Indien. Det byggs i vartenda gathörn, och markpriser och hyror skjuter i höjden i takt med skyskraporna.
Samtidigt ser man utan svårighet att det ekonomiska uppsvinget inte gäller alla. Antalet människor som bor i slumoråden är bland de högsta i hela Indien.
Men trots att det borde finnas många andra saker att lägga pengar på, är det svårt att hitta någon som är kritisk till att landet nu ska skicka ut astronauter och ge sig in i utforskandet av världsrymden. Kanske beror det på att ISRO har väldigt gott rykte sedan gammalt, och den nya kursen ännu inte har fått genomslag? Kanske är det så att många i det här landet faktiskt är stolta över att kunna visa att den tekniska och vetenskapliga nivån är fullt i klass med väst – eller bättre.
Faktum är att Indien idag klarar saker som t ex den europeiska rymdorganisationen, ESA, fortfarande inte fixar; som att skicka ut en farkost i rymden och ta tillbaka den till jorden igen.

/Benny Eriksson

Indien satsar på bemannade rymdfärder

Rymdbasen i Sriharikota.

Avfärd klocka 06.00. Vi åker till Sriharikota – tre timmars resa norrut långs Bengaliska bukten. Här har ISRO sin raketbas, och det är härifrån Chandrayaan 1 ska skjutas upp i sommar. I likhet med många andra rymdbaser Sriharikota hyfsat nära ekvatorn – bland annat för att man ska dra nytta av jordrotationen när raketerna skjuts upp. Stället påminner ganska mycket om våtmarkerna runt Cape Canaveral I Florida, eller ESAs Centre Spatiale Guyanais i Franska Guyana, med ett stort undantag; det går kor överallt – till och med runt avfyrningsramperna. Medan vi befinner oss i Sriharikota meddelar ISRO att man planerar att skicka ut astronauter i omloppsbana 2015. Nyheten spär ytterligare på intrycket att Indien är på väg bort ifrån sin tidigare linje att bara utnyttja rymden för jordobservation och kommunikation – och numera vill räknas in bland de Stora Killarna och Tjejerna i branschen.

Meddelandet om den bemannade rymdfärden stör min uppmärksamhet så till den milda grad att jag glömmer bort att ställa den allra mest brännande frågan; vad gör dom med korna under uppskjutningarna? Finns det en speciell vaktstyrka som föser de undan dem? Blir det barbecue för de utländska gästforskarna?

Det är härifrån plattform 1 som den första indiska månfarkosten Shandrayaan 1 skjuts upp i sommar.


Att filma raketbaser innebär ofta att man landar i ett träsk vid ekvatorn…

/Benny Eriksson

Hotellet är nästan för flott

Kovalam Beach

Halva dagen ledig, eftersom vi hann färdigt med filmningen på Vikram Sarabhai Space Center redan i går. Vi passar på att göra ett studiebesök på Kovalam Beach. Reportageresor är ofta ett lotteri när det gäller boende, och det här är definitivt en högvinst. Faktum är att stället är lite väl flott för att det ska kännas helt O.K. Det mest pinsamma är att de envisas med att köra omkring gästerna i golfbilar inom området. Vid ratten sitter en chaufför i vit paraduniform.

Jag försöker trotsa regeln, och börjar bära min packning själv – men blir upphunnen och injagad i en golfbil innan jag har hunnit säga ”Thiruvananthapuram”. Bottennoteringen den här gången är ett hotell där luftkonditioneringen (modell bombplan) stannar var tjugonde minut hela natten – för att pysa ut en påträngande doft av herrparfym i rummet. Förmodligen är det avsett som någon form a luftrening – men fotografen Jonas svär på att han såg en mygga flyga in i giftmolnet – och falla död ned på hans kudde. På eftermiddagen packar vi ned badbrallorna och åker vidare till Chennai – före detta Madras. Framme vid midnatt.

Högvinst? Hur pinsamt känns det att åka omkring så här? Men gud nåde den som försöker smita undan de mjukmilitanta golfbilschaufförerna…( möjligen kan dricksen spela en viss roll i sammanhanget). Fotografen Jonas blir skjutsad.

Nitlott. Så här kunde hotellen också se ut. Stor omväxling...