Tålamodsprövande forskning

Det är ett glatt forskargäng det här, skämten och pikarna haglar i luften samtidigt som jag och Simon får iaktta hur professorer och doktorer med 10-20 års utbildning krälar på marken, sätter blompinnar i den hårda jorden, högt räknar 1,2,3,1,2,3,1,2,3…. Den som står för räknekunskaperna, sittande i en stol med en cowboyliknande hatt är australiensaren Eric Warrent, professor i Zoologi vid Lunds universitet.
Upprepning, upprepning, upprepning. Så många års utbildning för detta…??
Grundforskning är verkligen grundlig inser jag, och tålamodsprövande. Det krävs stor förmåga till kreativa lösningar och anpassning. Ofta går experimenten inte alls som förväntat och då gäller det att tolka om resultat och slutsatser, tänka nytt, börja om.

Natten sänker sig och arbetet går in i ett nytt skede. Nu ska navigationen i totalt mörker granskas, med och utan hattar på de små huvudpersonerna. Dyngbaggar kan nämligen navigera med hjälp av polariserat ljus även från månen, något de är förhållandevis ensamma om. Det är detta som forskarna vill ta reda på mer om. I framtiden kanske det kan leda till ett helt nytt navigationssystem även för oss människor. Idag förlitar vi oss helt på GPS eller på magnetiska kompasser, båda systemen med sina egna brister och fallgropar.

/Bodil Appelquist

Dyngbaggarna får hattar

Morgon med sol som steker in genom tältduken rakt i ansiktet. För första gången får jag verkligen se hur det ser ut, hit dit vi kommit.
Det blir frukost och planering av dagens arbete. Forskarlaget lägger upp planen för de närmaste timmarna.
Mari Dacke, forskare från Lunds universitet, är projektledare och den som delar ut uppgifterna. Det ska tillverkas hattar åt dyngbaggarna! Sen ska forskarna iaktta hur baggarna fungerar när de inte kan navigera med hjälp av solen. Det är just detta allt handlar om –navigering. Därför har forskarna åkt över halva jorden för att kräla i dynga och smuts i tre veckor – och därför är vi här för att se hur den här typen av forskning går till.

Syftet är att på sikt utnyttja dyngbaggarnas navigationsförmåga i mänsklig teknik, för till exempel obemannade flygfarkoster. Och redan har mycket av resultat från forskning på insekters flyg och navigationsteknik kunnat omsättas i praktiken.

/Bodil Appelquist